Som björnen ur idet…..

….har jag då krupit fram. Seg efterjulsvinter, vad bra att våren annalkades tidigt i år. Tycker att jag bara varit trött, trött, trött men ändå då månadernas händelser summeras har det tydligen hunnits med en hel del förutom det alldagliga,vardagliga som mersom går på automatik.

Resan över jul med hela familjen ”konkarong”… say no more….

Efterföljande förkylning, i omgångar tog det tre månader och slutligen en antibiotikakur innan den blev ett minne blott.

Läst en kurs vid universitetet, kändes en hel del besvärligt men gör inte ont nu när det är gjort.

Varit med härliga jobbarvänner på ”mello” i Ö-vik för att fira världens bästa doktor. Fråga mig inte vilka som uppträdde, tycker melodifestivalen blivit såååååå pinsam, sitter jag framför TV:n när det börjar går jag iväg och gör något annat. Tycker för övrigt synd om Sverige som har så dåligt skrivet bidrag att skicka till finalen. Men i det eminenta sällskapet och för det goda syftets skull stod jag ut. Sen så var ju inte middagsmaten vid detta tillfälle något att klaga på, gick bra att njuta desto mer av den.

Ytterligare en resa med häftiga brudar från världens bästa jobb. I slutet på februari ända ned till härliga Dalarna för att följa i Fädrens spår… och det känns som en seger att ha trampat uppför backen som kommer alldeles efter starten i Berga. Vilka härliga dagar vi hade, siktar på att göra om det. Träningen inför loppet höll ju på att gå om intet i brist på snö, vilken tur att det finns en stakmachin i ”träningsboa”. Den har nyttjats flitigt kan jag lova.

Målat ikoner i härliga Örträsk. Påbörjat födelseikonen men det krävs mer än en vecka för att färdigställa den. Det får nog bli tillhösten.

På handarbetsfronten har det blivit lite småplock bara… stickade sockar, sömmade Ylle-kläder, ett och annat lapptäcke. Hatr inte tagit några kort, varit alldeles för seg för att komma ihåg det, gått på automatik men nu i kapp med vårsolen känns det som jag äntligen börjar värmas upp ur min dvala. Så det så.

Second Hand har förstås varit ett återkommande inslag dessa månader, as usual, en oas att besöka när tillfälle ges. Och fynden gör aldrig ont. Maken undrar stillsamt vad jag behöver allt tyg till men… tja, begrip man in´t så begrip man in´t…..

 

// VBild

 

Ett kort på Yllebarnet av yngre upplaga. Hittat på en kvarglömd fil någonstans.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s